Ja du, jag tror att det är nödvändigt. Allt går inte att få ner till en kort notis eller ens en artikel på ett par sidor. Att göra en rejäl genomgång och analys av ett ämne, ett samhällsfenomen, kräver några sidor till. Eller en bok. Det går inte att överlämna hela arenan till doktorsavhandlingar och uppsatser, men sina krav på formalia och sitt dötrista språk. Det orkar ingen läsa. Men en faktabaserad romanliknande bok, kan många fler ta till sig.
Boken ”flickan och skulden” av Katarina Wennstam fick mig att må illa. Och bli förbannad. Fy fan för det samhälle vi lever i idag, som knappt har förändrats alls i sin kvinnosyn på flera hundra år. Jag hade inte blivit lika upprörd av en tabell eller ett diagram i en uppsats, som visat antalet domar som t.ex. innehåller beskrivning av offrets klädsel. Men när utdrag ur domarna citeras, jämte kvinnors berättelser om de övergrepp de utsatts för, då får det mig att reagera.
Författaren, journalisten, är närvarande med sitt ”jag” i boken, hon skriver om de intervjuer hon haft, de frågor hon ställt, de besökt hon gjort, hon är inte en fluga på väggen. I vissa kapitel. I andra kapitel är författaren inte alls närvarande, då är vi i scen, får läsa om en händelse, en våldtäkt, som om den pågick där och då. Boken blandar offrens berättelser, med intervjuer, fakta om vårt lands juridiska historia, och sätter ihop det hela till ett sammanhang. Jag skulle säga att det är litterär journalistik, författaren framstår som noga med att hålla sig till sanningen, hänvisar till konkreta domar, även om namnen på de inblandade så klart är fingerade. Det är inte ett objektivt reportage, det är kritiskt både till vårt samhälle och till våra lagar, det ställer frågor som får oss att rannsaka oss själva. Det tänder en kamplust inom mig, som själv sitter som nämndeman i tingsrätten, att alltid kämpa emot de fördomar som lätt kan smyga sig in i överläggningar.
Jag gillar alltså det mer litterära journalistiska skrivandet som då benämns ”new journalism” i vart fall i den form jag mött i ”flickan och skulden”. Däremot tror jag inte att det vore bra med inflation i stilen, om våra morgontidningar helt plötsligt bara bestod av faktabaserade noveller. Jag ser det som ett komplement, en intressant form för fördjupning av vissa ämnen. Risken är naturligtvis om författarna tar sig friheter, friserar verkligheten lite för att passa bättre in i historien, och ändå utger sig för att skriva under sanningsflagg. Då har vi ett problem. Men det är i grunden samma dilemma som återfinns i all journalistik.
Hej Lisa,
SvaraRaderavad kul att du har valt att läsa samma bok som jag - och vad bra att du blir lika upprörd! Det var med tårar i ögonen och magknip som jag tog mig igenom den.
Det är riktigt intressant vilka slutsatser som du har dragit av boken och hur du tolkar dem, det är nämligen nästan tvärtemot hur jag tycker:-) Det är dock nyttigt att ta del av andras åsikter och jag önskar att vi hade kunnat diskutera mer eftersom det inte finns någon absolut sanning eller facit på vem som har fel eller rätt. Bara olika tolkningsuppfattningar. Tack för att jag fick läsa dina - de var mycket inspirerade.
Med vänlig hälsning
Ida Amrén
Jag håller med dig! Tror att "New Journalism" är ett bra och nödvändigt alternativ till dagspressen, så länge som den är litterärt journalistisk och sanningsenlig..
SvaraRaderaJust det som du nämner, att det väcks en kamplust inom dig, ser jag som kärnan i den här typen av journalistik. Ingen orkar läsa tusen sidor förundersökningsmaterial eller tolka diagram, det är berättelsen och alla detaljer som gör att vi lever oss in i händelsen och vill agera. Och det i sig är helt fantastiskt.
Jag kommer också att läsa den här boken. Den verkar ha väckt alldeles för många känslor hos dig och de andra som läst den, för att jag ska kunna låta bli.
/Malin Radegård
Du har många bra tankar som jag håller med om, bland annat att den här typen av journalistik behövs, för att folket ska orka ta del av de längre texter som annars bara kommer i form av forskningsrapporter eller liknande. Ditt exempel på inflation i den här typen av skrivande; att morgontidningarna skulle fyllas av faktanoveller, är bra och väcker många nya tankar hos mig. Jag funderade bland annat på om det redan nu börjat bli så, för att fånga läsare.
SvaraRaderaSedan kände jag att du inte hänvisade så mycket till andra källor än dina egna åsikter. Kanske skulle det vara bra med inslag från några av de föreslagna källorna i uppgiften.
En central del i en journalist jobb är att få fram det man har att säga, att skapa ett intresse att läsa om ämnet - att göra det levande. Utifrån din recension av boken uppfattar jag det som författaren har "lyckats" i detta fall då du känner upprördhet och blir förbannad.
SvaraRaderaVissa ämnen kan presenteras bäst på ett sätt medan andra ämnen passar bättre på ett annat sätt. Och utifrån denna recension tycker jag detta sätt verkar passa bra (att blanda med närvarande känsla för att sedan gå över till mer faktabaserade kapitel) i denna bok.
Det är helt enkelt en avvägning som journalisten för göra och i detta fall verkar resultatet blivit bra. Texterna som nämns i uppgiften hade kunnats dra paralleller till för att ge texten lite mer "tyngd" och mindre del åsikter. Som du säger är det inte bra om journalisten blandar fakta med mer friserad sanning hur som helst, man måste vara klar på vad som är sanning/påhittat.