Blogg 4: Elements of Journalism

Sociala media och gammelmedia. Hur påverkar de varandra?

I tidigare blogginlägg fick vi uppgiften att fundera över namnpublicering vid misstanke om brott. Då menade vissa tidningar att de var tvungna att göra det, för att hänga med de sociala media, där namn och bild redan låg ute. Andra menade att det inte var lämpligt att göra likadant. Redan då anade vi olika förhållningssätt. Om man vill vara en förespråkare av sociala media och dess utveckling kan man fundera utifrån de nio punkterna om god journalistik:

Journalism's first obligation is to the truth.

I fallet om Liza Marklund till exempel, fanns tendensen hos gammelmedia att hålla varann om ryggen, inte låta sanningen komma fram, det fanns inte i sociala media.

Its first loyalty is to citizens.

Inga ekonomiska vinstintressen ligger bakom vad som publiceras eller inte, utan informationen sprids fritt. Låter en bli så finns det flera andra som skriver.

Its essence is a discipline of verification.

Många olika person deltar med information, kan snabbt ifrågasätta om något inte stämmer eller bemöta felaktigheter

Its practitioners must maintain an independence from those they cover.

Sociala media finns världen över, med otroligt många utövare, möjligheten att hålla sig oberoende är ofantligt mycket större, än om du verkar på en lokal kanal eller tidning, och vet att du måste vända dig till samma person även nästa gång du vill ha fram information.

It must serve as an independent monitor of power.

Här finns inga ryggdunk eller hålla varann om ryggen tendenser, det är inte samma journalist som gör reportage efter reportage med samma makthavare och därmed skapar personliga band som gör en lite försiktig med vad den skriver eller ej

It must provide a forum for public criticism and compromise.

Vart finns det öppna forumet för kritik mer utvecklat än i sociala media? Vem som helst kan skriva om vad som helst, och kommentera vem som helst.

It must strive to make the significant interesting and relevant.

Relevansen kommer just från att det är människor som reagerar på något i sin vardag, det är inte någon journalist som försöker pressa fram material innan deadline utan sociala media agerar när en nyhet är värd att reageras på

It must keep the news comprehensive and proportional.

Här får man nog kämpa lite för att vara förespråkare av sociala media, det är lätt att saker förstoras upp, förs vidare från sida till sida och växer oproportionerligt. Men å andra sidan, samma tendens finns i gammelmedia så fort de tror sig fått napp på nåt, och alla andra hänger på. Jag tänker återigen på hanteringen av Håkan Juholt i media, det var inte mycket där som var i proportion till det som hänt.

Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.

Hur lyssnar man bättre till sitt eget samvete än när man själv publicerar, utan ansvarig utgivare eller redaktör som går in och petar?

Min poäng än, att allt handlar om hur man ser på saker. Vill man vara förespråkare av sociala media så går det alldeles utmärkt ihop med de nio punkterna om god journalistik. Vill man å andra sidan vara kritisk så går det lika lätt. Någonstans innerst inne, så tänker vi alla, eller jag kan bara tala för mig själv, att gammelmedia ändå står för någon slags kvalitetsstämpel. Det finns några spärrar eller kontrollstationer för texten att ta sig igenom innan den publiceras. Den granskas, vrids och vänds förhoppningsvis med perspektiv på flera olika saker. Både nyhetsvärde och sanningshalt och en aning moraliska frågeställningar vägs troligen innan nyheten går i tryck eller sänds i radio/tv.

Journalism’s first obligation is to the truth. I boken ”the Elements of Journalism” resonerar författarna kring begreppet sanning, alla journalister är överens om att det är den viktigaste, överordnade uppgiften. Även den media som har en tydlig dagordning, tillhör ett visst parti eller åskådning. Och visst har de rätt, det som skrivs/sänds måste vara sant (för annars försvinner trovärdigheten) men samtidigt, vad är en sanning? Regeringens politik kan vara både bra och dålig, samtidigt, beroende på vad man anser vara bra och vad man anser vara dåligt och hur den påverkar en själv.  Det finns ingen objektivitet, för alla är färgade på ett eller annat sätt. Men man kan sträva efter att få fram fakta som stämmer. Det är intressant hur boken resonerar om sanning, att den är viktig eftersom det påverkar hur människor ser på sin vardag och fattar sina beslut. Ett exempel i boken handlar om indianhövdingen som behövde veta om grannstammen skulle attackera imorgon eller ej. Det gör genast att jag börjar fundera över vad som händer när sanningen inte längre går att få fram, när de inte längre väger upp varandra med sin partiskhet. när gammelmedia är ägda av samma bolag, tillhörande samma politiska åskådning osv. Det är då det känns betryggande att veta att sociala media finns. De har inte idag samma tillgång till nyheter, det är visserligen sant, de reagerar oftast på det som gammelmedia redan har publicerat, men det finns åtminstone en kraft som kommer fortsätta att vara oberoende, som inte kan köpas upp, eftersom den involverar så många individer. Det säkerställer att sanningen har en chans att överleva, i en värld där makten över gammelmedia koncentreras allt mer.

BLOGG 3: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

New journalism, att skriva litterärt om icke-litterära ting. Vad tycker jag om det egentligen?

Ja du, jag tror att det är nödvändigt. Allt går inte att få ner till en kort notis eller ens en artikel på ett par sidor. Att göra en rejäl genomgång och analys av ett ämne, ett samhällsfenomen, kräver några sidor till. Eller en bok. Det går inte att överlämna hela arenan till doktorsavhandlingar och uppsatser, men sina krav på formalia och sitt dötrista språk. Det orkar ingen läsa. Men en faktabaserad romanliknande bok, kan många fler ta till sig.

Boken ”flickan och skulden” av Katarina Wennstam fick mig att må illa. Och bli förbannad. Fy fan för det samhälle vi lever i idag, som knappt har förändrats alls i sin kvinnosyn på flera hundra år. Jag hade inte blivit lika upprörd av en tabell eller ett diagram i en uppsats, som visat antalet domar som t.ex. innehåller beskrivning av offrets klädsel. Men när utdrag ur domarna citeras, jämte kvinnors berättelser om de övergrepp de utsatts för, då får det mig att reagera.

Författaren, journalisten, är närvarande med sitt ”jag” i boken, hon skriver om de intervjuer hon haft, de frågor hon ställt, de besökt hon gjort, hon är inte en fluga på väggen. I vissa kapitel. I andra kapitel är författaren inte alls närvarande, då är vi i scen, får läsa om en händelse, en våldtäkt, som om den pågick där och då. Boken blandar offrens berättelser, med intervjuer, fakta om vårt lands juridiska historia, och sätter ihop det hela till ett sammanhang. Jag skulle säga att det är litterär journalistik, författaren framstår som noga med att hålla sig till sanningen, hänvisar till konkreta domar, även om namnen på de inblandade så klart är fingerade. Det är inte ett objektivt reportage, det är kritiskt både till vårt samhälle och till våra lagar, det ställer frågor som får oss att rannsaka oss själva. Det tänder en kamplust inom mig, som själv sitter som nämndeman i tingsrätten, att alltid kämpa emot de fördomar som lätt kan smyga sig in i överläggningar.

Jag gillar alltså det mer litterära journalistiska skrivandet som då benämns ”new journalism” i vart fall i den form jag mött i ”flickan och skulden”. Däremot tror jag inte att det vore bra med inflation i stilen, om våra morgontidningar helt plötsligt bara bestod av faktabaserade noveller. Jag ser det som ett komplement, en intressant form för fördjupning av vissa ämnen. Risken är naturligtvis om författarna tar sig friheter, friserar verkligheten lite för att passa bättre in i historien, och ändå utger sig för att skriva under sanningsflagg. Då har vi ett problem. Men det är i grunden samma dilemma som återfinns i all journalistik.

Blogginlägg 2: Etik i medierna

Tankar kring medias etiska gränsdragningar

Medierna brukar kallas den tredje statsmakten, och visst är det sant. Media har en otroligt viktig roll i vårt samhälle, de ska granska makthavare, förmedla information och kanske också skapa opinion. Men man får inte glömma att media också till stor del är privatägd och har krav på att sälja lösnummer, att göra vinster.

Vad gäller inslaget i programmet ”medierna” om mordet på en man i Malmö, så hade jag gjort samma bedömning som Sydsvenskan, dvs att det inte var relevant information att gå ut med den misstänkte gärningsmannens religion. När de kontaktade åklagaren avfärdade han ju dessutom, att hatbrott var motivet. Så enligt den 10e pressetiska regeln ” Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande” så borde inte informationen ha publicerats.

Sen förstår jag att tidningarna känner sig stressade över att faktiskt publicera en nyhet medan den är just ny och het, eftersom konkurrensen från internet har blivit så stor, precis som de problematiserar kring i programmet medierna. Men personligen anser jag att det snarare har att göra med mediaföretagens vinstintressen än med att några etiska avvägningar har förändrats.

När t.ex. aftonbladet, valde att skriva om den misstänktes blogg med extrema åsikter i moralfrågor, så ledde de in allmänhetens tankar på att det var ett hatbrott, ett religiöst motiv att mörda en homosexuell man. Det är möjligt att det också var sant, men vid tidpunkten för publiceringen fanns det inte några bevis för det.

Att hela tiden rapportera om en viss religiös grupp i samband med en viss typ av dåd skapar förutfattade meningar i samhället, både bland befolkningen och bland media själva.

Det skapar en bild av att mord har religiösa förtecken och att muslimer är onda. När bomben smällde i Oslo innan attentatet på Utöya i somras, rapporterade tidningarna direkt om att det var islamister som låg bakom terrorattacken. De kom av sig lite när det sen visade sig vara en vit, etnisk norsk man som inte alls var muslim som hade utfört illdåden. Då kallade man det helt plötsligt inte för terrorattack längre. Som om det bara är muslimer som kan utföra terrordåd och att allt som muslimer gör också har terroristiska förtecken.

Ett annat väldigt aktuellt fall där jag tycker media visat stor brist på reflektioner över etiska gränsdragningar är rapporteringarna kring socialdemokraternas förre partiledare Håkan Juholt och hans bostadsbidrag. Där rapporterade media saker som stått i andra tidningar, utan att kontrollera fakta, publicerade ”sanningar” som sen visade sig vara rena lögner. Det strider rakt av mot den andra punkten i de pressetiska reglerna

”Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.”

och det var saker som var enkla att kolla upp, en surfning på riksdagens hemsida, eller ett telefonsamtal till riksdagskansliet och vips så hade man haft fakta.

En artikel som publicerades i min egen lokaltidnings nätversion 2011-10-13 hade rubriken ”Meningen som Juholt missade” och refererade till en text på riksdagens hemsida om bidragsreglerna. Problemet var bara att texten man hänvisade till hade uppdaterats och förtydligats EFTER skriverierna i tidningarna…vilket inte alls framgick av artikeln utan man raljerade över att han ens kunde ha misstolkat så tydliga regler...

En så oseriös rapportering och enkelspårig häxjakt som media ägnade sig åt på Håkan Juholt skadar allvarligt allmänhetens förtroende för media, och går därför stick i stäv med den första etiska regeln,

”Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling”.

Men återigen får vi inte glömma… medias uppgift är visserligen att granska makthavare men också i allt för många fall just att sälja lösnummer.

Blogginlägg 1: Nyhetsvärdering

Jag har valt ut två nyheter från Oskarshamns lokaltidningar. En från Oskarshamns Tidningen (OT) onsdagen 16 februari 2012 och en från Oskarshamns Nyheterna (ON) torsdagen 17 februari 2012. Händelserna har också rapporterats i riksmedia men jag har utgått från artiklarna i de lokala tidningarna.

Den första lyder under rubriken ”Ny reaktor föreslås i Simpevarp”, vi kan kalla den kärnkraftsartikeln. Den andra heter ”Dramatiken fortsätter kring M/V Phantom” och handlar om ett fartyg som fått slagsida utanför Öland.

Jag har analyserat artiklarna utifrån Björn Hägers bok Reporter och de sju faktorer han anser viktigast vid nyhetsvärdering och som han kallar VINKELN (Vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegripligt, nytt).

Kärnkraftsartikeln har en speciell spänning i sig, dels har vi har en gammal folkomröstning som säger att vi ska skrota kärnkraften (egentligen redan för två år sen) och nu vill man bygga ut och forska, vi anar en Konflikt som får nyhetsvärdet att skjuta. Det är inte bara en konflikt, det är också något Nytt. Det är bara sex år sen som förbudet mot att forska om kärnkraft upphörde, och nu vill man bygga en forskningsreaktor. Å andra sidan kan man fråga sig om något som har med kärnkraft att göra kan ses som nytt i en ort som Oskarshamn, med tre kärnkraftsreaktorer.

Det är också i vår omedelbara Närhet, det handlar om Sverige, men det handlar också om Oskarshamn, det är just här, i vår kommun, man vill bygga en forskningsreaktor. Det är ungefär två mil bort från där jag sitter nu. Inte särskilt långt bort alls. Klart det är en stor nyhet. Å andra sidan, är det bara något som någon vill, det är inte bestämt, så hur mycket nyhet det verkligen är, kan man ju fråga sig.

Samtidigt handlar det om stora frågor, av stor Vikt, om vår energiförsörjning, och med tanke på de stigande elpriserna är det något som ligger nära varje hushåll. Det är verkligen något Icke-normalt, vi bygger inte nya kärnkraftsreaktorer varje dag, inte ens för forskning, och framförallt inte här, två mil bort. Däremot är det inga elitpersoner inblandade i artikeln, och frågan är om en forskningsreaktor för fjärde generationens kärnkraft kan anses vara lättbegripligt.

Artikeln uppfyller därmed fem av de sju faktorerna i ordet VINKELN.

Den andra artikeln, om lastfartyget Phantom, uppfyller enligt mig sex av de sju faktorerna i VINKELN.

För att börja med Vikten, så är det snarast miljöaspekten som gör händelsen viktig. Fartyget hade nyss lämnat Oskarshamns hamn, och hade därför full tank med 31 kubikmeter olja. Den riskerar nu att läcka ut i Östersjön och orsaka stora miljöskador. Icke-normalt, det är en olycka som inträffat, vilket inte kan anses tillhöra normaltillståndet i Sverige och framförallt inte i Kalmar län, strax utanför Oskarshamn. Och det leder oss direkt över på Närheten, att det är en stor nyhet i lokaltidningarna är inte så konstigt eftersom fartyget nyss hade lämnat Oskarshamns hamn, och det är också hit det kommer att bogseras.

Nästa aspekt, Konflikt. Kustbevakningen intervjuas och säger att de inte får bogsera fartyget eftersom det är en kommersiell uppgift. Trots att kustbevakningen är på plats får rederiet alltså försöka hitta en bärgarfirma som är villig att åta sig uppdraget, detta naturligtvis i kamp mot tiden. Nyheten är också Lättbegriplig, och enkel att berätta, det är ett skepp som håller på att sjunka någon mil utanför Oskarshamn. Till sist, det är Nytt, det pågår precis just nu.

//Lisa Björk

Länkar till artiklarna:

Ny reaktor föreslås i simpevarp (OT)

Dramatiken fortsätter kring M/V Phantom (ON) (uppdateringen från 10.30)

Välkommen

Välkommen till min blogg för uppgifter under kursen journalistik